Visby inom murarna uppvisar en stadsmiljö utan motstycke i sitt slag. Stadsplanen har rötter i vikingatiden och den träbebyggelse som växte upp runt den dåtida hamnen, nedanför klintarna.

Medeltidens välbevarade ringmur, gatunät, kyrkoruiner och mer än 200 hus med intakt murverk återspeglar på ett unikt sätt en dåtida internationell storstad. Under 1300-talet tappade staden på jämförelsevis kort tid sin ekonomiska betydelse som handelscentrum i östersjöområdet. Bebyggelsen räddades till stor del från rivning på grund av den relativt dramatiska tillbakagången.

Men det är inte enbart de medeltida delarna gör staden unik. Under 1700-talets ekonomiska uppsving bebyggdes klintarna och det tidigare slottsområdet med enkla trähus. Av dessa är närmare 500 bevarade, något som saknar motsvarighet i Norden och kanske hela världen. Med tiden ökade befolkningen, staden förtätades, offentliga byggnader uppfördes, parker anlades och hamnen byggdes ut. Murens begränsande funktion hade skapat en förtätad stad och inte förrän på 1860-talet började Visby växa utanför ringmuren. Samtidigt väcktes intresset för att bevara den unika bebyggelsemiljön i innerstaden.

År 1987 förklarade Riksantikvarieämbetet Visby innerstad som riksintresse. Sedan staden upptagits på UNESCO:s världsarvslista 1995 är Visby innanför murarna inte längre en angelägenhet enbart för Sverige och Gotland utan av globalt
intresse.

Visby inom murarna visar prov på en kontinuitet i bebyggelsen från medeltid fram till i dag och har till större del behållit sin ålderdomliga karaktär. Staden har i sin helhet såväl arkitektoniska som materialmässiga kvaliteter som bidrar till det höga kulturvärdet.